I know that this has nothing to do with anything

That time everyone forgot how to play hockey at the same time

Quite possibly the best gif ever

I CAN'T STOP LAUGHING

I dont understand why i find this so hilarious but it's one of the best things i've ever seen!

This = the girl on LCD who thought she was an orange on the funny scale only in gif-form

That was all i wanted to share

Gonna go now

BAI

Romeo + Julia

detta inlägg kan sorteras in i gruppen "Shit Louise writes when she's really tired and bored"
you have been warned


Idag var det premiär för Romeo och Julia!


Kan lugnt säga att jag är helt utmattad just nu. Började klockan två och slutade klockan nio. Jag satt och spände mig konstant under två pjäser så sammanlagt två timmar ungefär. Min rygg är helt förstörd och mina ögon svider.
Vad gör man inte för konsten? (BWAH CHEESE VAD ÄR FEL PÅ MIG)


Vi har ju inte jobbat på Romeo och Julia sedan i October men jag har varit med i ensemblen så länge och det känns helt sjukt att det nu snart är slut!?
Vad ska jag bara göra på alla dessa torsdagar jag nu får ledigt!?
Vad ska jag göra utan alla dessa fantastiska teatermänniskor?

Jag är för trött för att fortsätta skriva förlåt bwawhjaglhadsa...

so:

Bow to my superior smartitude

I torsdags så tittade vi på en kortfilm på franskan. Efteråt skulle vi skriva en liten resume och svara på givna frågor.
Det gick faktiskt förvånansvärt bra! Jag var en av de som blev klar först!

Filmen handlade om en kvinna som steg på ett tunnelbanetåg. På tåget fanns det en man som började prata med alla i vagnen. Han talade om att han var singel och letade efter en kvinna att förgylla hans liv (blablabla). Kvinnan som steg på tåget blev ju helt till sig! Hon måste ju ha varit ganska desperat stackarn. Mannen säger iaf att den som är intresserad kan diskret hoppa av vid nästa station. Kvinnan gör ju detta men precis då dörrarna stängs så säger ju mannen "men det var ju bara en sketch!"
Stackarn...

Frågorna var typ, vem är kvinnan, hur var hennes liv före detta, vad händer efter detta?
Jag fattade inte att man skulle skriva hennes "life story", så jag skrev bara att hon gick hem och grät, åt glass, och kollade på Gilmore Girls. Det är typ det sorgligaste någonsin men det var det jag hade gjort.

I'm sad and i'm aware of it thank you very much


Efteråt snackade jag med några tjejer om vad de hade skrivit.
Det lät ungefär såhär:
- Nej men jag skrev om perrongen och stationen och hur det var typ en metafor för hennes liv och avslutade med "mais madame, c'est un sketch! Vive la comedie"

- Jag skrev om hur hon kom hem och var ledsen, men sen blev hon arg, och bestämde sig för att vända om sitt liv! Hon slutade på sitt jobb och började leta efter en man som hon sedan fann. Hennes liv var på bättringsvägen och allt tack vare denna händelse

Ungefär såhär kände jag mig

Bara för att jag har noll imagination...
suck

Love yo faces
BAI <3

HUNGER GAMES

OH I'M SORRY I CAN'T HEAR YOU OVER THE FACT THAT I GET TO SEE THE HUNGER GAMES TOMORROW

Hunger Games har premiär imorn i Paris!!! Sofia ska gå och köpa biljetter till henne, mig, och Vera på lunchrasten.
Jag har ingen aning om varför den har premiär i Paris två dagar före USA (och Sverige så som jag förstått det HAHA. SMELL IT, SMELL IT NOW TAKE IT)

Don't mind me i'm just going through a mental breakdown.

Ska nu läsa så långt jag hinner, tills jag tuppar av

 

(this gif has never been more accurate)

CAN'T BE TAMED - let the reading commence

 

Love yo faces
BAI <3

Leaves of Grass

För att jag är en kulturell jävel så köpte jag en diktsamling idag.

Idag promenerade Thea  vid Tuilerieträdgården, och sedan bort mot vattnet där man kan köpa affischer, böcker, målningar, m.m från små stånd.

Thea skulle köpa födelsedagspresenter till två kompisar och jag hängde på som moraliskt stöd och sällskap. Jag hittade en liten låda med "engelska böcker" skrivet på den. Jag höll i en Hemingway bok och funderade på att köpa den när jag såg "Leaves of Grass by Walt Whitman"

Jag har ingen aning om hur känd Walt Whitman är för resten av världen men jag har hört så jäkla mycket om honom på senaste! Mest i böcker som jag läst men också för att det är Whitman poesi som Noah i the Notebook läser (nej nej jag har inte sett den filmen 500 gånger...)
I ALLA FALL
den kostade 3€ så jag slog till :). Hann bara läsa introduktionen på bussen hem (då jag somnade sittandes på tunnelbanan).

Nu är det färdigt med information som ingen bryr sig om!
Det är sånt här ni får stå ut med när jag bestämmer mig för att börja skriva i bloggen igen!

Love yo faces
BAI <3

Ett Päron i Paris

Förra veckan var det 20 grader och sol. Idag var det kanske 15, lite molnigt, men ändå underbart vackert.

I'm a walking cliché, men Nora, Moa, och jag satte oss i en park med vin, ost och digestive kex efter skolan och njöt av våren i Paris.

Det är ju bara tre månader kvar vilket känns helt osannolikt. Jag har varit här i vad känns som en evighet. Allt var fantastiskt och nytt och det var PARIS! Någon gång där mitt i allt blev livet vardag och tiden bara rann iväg.

Jag får seriös magknip bara jag tänker på skolavslutning, flygresa hem, mitt rum i Enskede. Tanken att jag antagligen aldrig kommer bo i Paris på samma sätt någonsin igen!

Så i en park i södra Paris bestämde vi oss för att njuta som fan av dessa tre sista fantastiska månader! Eftermiddagsöl på uteserveringar, utgång flera gånger varje helg, inte stressa upp oss så mycket och bara stanna upp och fatta att man är här!

Som sagt, walking cliché. Vet inte hur detta hände, sen när blev man så här smörig?

I helgen var ett päron och hälsade på i Paris så några bilder blev det ju :)
Mest på mat, för vad annars är viktigt här i livet?

Love yo face
BAI <3