Hemma

Vid elva tiden idag så stod jag i lärarrummet på svenska skolan i Paris och pratade med Britt-Marie. Jag berättade att jag tyckte det kändes så skumt att jag om bara några timmar skulle befinna mig tillbaka i Stockholm.

Nu sitter jag här, på precis den platsen jag snackat om i flera månader. Jag sitter i min säng i Enskede och känner mig ganska så tom.
Jag vet seriöst inte vad jag ska skriva. Alting känns som en cliché, för hur ska man beskriva ett helt år i bara några meningar?
Jag har gjort så mycket, sätt så mycket, träffat så många fantastiska och livsomtumlande människor, växt så mycket som person.

I bilen till flygplatsen satt jag och bet mig i läppen för att hålla tillbaka tårarna. Vi svängde ut ifrån uppfarten och ner för rue de Belfort och det bara sved bakom ögonlocken. Även om jag inte alltid trivts i min värdfamilj så har jag ändå bott med dessa människor i ett helt år, det är speciellt, och det är jobbigt att lämna det.

Hemvandringar ifrån nattbussen klockan 7 på morgonen eller i ösregn. Nätter med fantastisk musik och billig öl på Le Truskel. Fyndande i 1-eurolådor. Espresso+cigg+bok vid Courcelles. Teater på torsdagar. Yoghurt hos Moa. Vin och ost i parker. Jag kan hålla på i EVIGHETER. Detta år har gått så fort och det har varit fantastiskt. Visst är det jobbigt att lämna Paris men vetskapen om att jag har så mycket fint som väntar mig i Stockholm är ganska bra plåster på såren faktiskt.

Nu är klockan tolv och imorgon börjar mitt liv i Stockholm igen. Jag slängs in direkt på BA summercamp. Efter ett halvår av typ NOLL träning så är jag ganska nervös. Nu är ett liv av slappande och fest över, nu ska nyttiga svensken fram och hon gillar vegge-mat och träning (suck...)

Detta blir kanske det sista inlägget i den här bloggen, jag kanske lägger upp några bilder ifrån Loire, balen, och avslutningen men några långa haranger blir det inte längre.
Men jag ska fan aldrig säga aldrig jag kommer säkert komma på något mer oviktigt att säga...

Sista Love yo faces?
kanske
BAII!